De gyllene bergen...

Mörka gyllene berg, reflekterar mina tankar, min oro, min själ.

Står som en enorm barriär, omöjlig att bestiga, omöjlig att besegra, otroligt attraktiv.

Vind som blåser testar min själ, kyler så starkt, håller mig vaken.

I mina ögon finns du alltid, du stora, du vackra, omöjliga, obesegrad.

Och när vinden är som starkast och solen som svagast är det dig jag vänder mig till för att känna din styrka, att hoppas hur jag nån gång kan närma mig dig, hur jag kan få känna styrka övervinnande allt.